Det finns något alldeles särskilt med riktigt gammaldags tomtegröt. Den där långsamma gröten som får ta sin tid, som står och sväller i lugn och ro och som smakar barndom, vinter och julförberedelser. Förr lät man gröten sköta sig själv – ingen stress, ingen ständig omrörning. Resultatet blir en extra krämig, rund och djup smak som är svår att slå.
Jag gör min tomtegröt på grötris, gammaldags fet mjölk och en kanelstång som får ge smak medan gröten vilar. Det här är ingen gröt man slänger ihop på morgonen, utan en man planerar lite i förväg. Men belöningen är värd varenda minut.
Jag börjar med att koka 2,5 dl grötris i 5 dl vatten tillsammans med en nypa salt i en stor kastrull. Efter cirka tio minuter har riset sugit åt sig nästan allt vatten. Då tillsätter jag 50 gram smör, 2 matskedar socker, en kanelstång och en liter gammaldags, fet mjölk.
Gröten får koka upp under omrörning, och precis när den börjar bubbla tar jag av kastrullen från värmen. På med lock – och sedan får gröten stå och svälla i 6–8 timmar, över natten eller under dagen. Det är här magin händer.
När det är dags att äta plockar jag bort kanelstången och värmer gröten försiktigt. Servera gärna med lite extra mjölk, kanel och socker – eller en klick smör om du vill göra det riktigt gammaldags.
Det här är tomtegröt som den gjordes förr. Långsam, enkel och helt fantastisk.
No comments:
Post a Comment